Nytt år, en taxifärd och en spottloska senare.

Åkte taxi hem. I vanlig ordning träffar jag på intressanta/roliga taxichaufförer.
Ikväll fick jag lyssna både på Andrea Bocelli och koranen på en och samma taxifärd! Det ni!
Chaffisen älskade musik och var speciellt intresserad av sin favorit - Kenny G! Saxofonist - smörigt värre!

Förra årets tema var "Kärlekens och Glädjens år" det gick som det gick för det lilla Pastejgänget dvs bra för vissa och mindre bra för andra, men vad är inte livet så säg? 
Årets tema blev "Andra chansen". Det tycker jag låter bra det!

Livsångesten (jag fyller 26 i år! MILslånga steg närmare 30 och vuxendöden) ska jag bara ignorera och om inte annat - ska jag sätta upp den på väggen och spotta lite på den och embrase it och säga - jag ser dig och jag hör dig, men jag tänker inte leva efter dig!

En Onepiece och en ansökan skickad

Kan det vara så?? Kan det verkligen vara så att jag äntligen har skickat iväg min ansökan till England? JA det kan det vara. Ser man! Någonstans slutför jag ändå mina projekt. (ska dock bara få iväg mina betyg till NÅGON adress.. pga snökaoset hade kontoret stängt i England. Vill inte ens tänka på vad minutkonstnaden var när jag ringde på mobilen. Men allt för konsten!)

Trivs väldigt bra på Storgatan, denna stora lilla butik. Väldigt härliga människor! Och en bra stämning, har iaf överlevt 2 veckor på stället!

Jul om några dagar.. känns inte så riktigt. Men folk är fina o glada och jag ska Förhoppningsvis ha fått hem min OnePiece till dess! Längtar något ofantligt! Jag ska äntligen få gå runt som en jättebebis och vara en infant igen. Vem vill inte det? Kanske man slipper vuxenbekymmer med.


Fjärilar i magen och lurandet av tiden.

Nu sitter jag här en halvtimme innan jag ska ge mig iväg för att hämta upp Elin. Jag sitter vid datorn och skriver nonsens bara för att det är så jag. Tidsoptimisten/the freudian slip girl har tagit över hela min hjärnfunktion vid detta tillfälle.
Bara jag skriver det dunkar hjärtat lite extra, det är såhär jag edgar i mitt liv. Strider mot klockan i en redan förlorad kamp.

Men allt detta betyder egentligen bara en sak. Jag är nervös mina små fjärilar i magen flyger runt som bara dem kan göra. Det här ska bli så otroligt roligt och packningen har jag redan justerat ett antal gånger, istället för att ta bort saker har jag snarare rumstrerat om och lagt till saker.

Nu bär det äntligen av! Lövet och Kissie ska hitta sig själva i Asien och genomgå en soul search utan dess like och bli ett med naturen. Eller så blir det bara som det brukar bli man stänger ner och tar en extra drink och tycker att det är nu jag är så fri jag bara kan vara och njuter lite till.

www.resdagboken.se alias: KissieochLovas

Last night home

Då var det sista dagen på jobbet igår. En liten tår letade sig fram när jag fick min blomma och min present. Känns väldigt konstigt att jag inte ska komma tillbaka dit igen efter min semester. Kommer sakna mina små pärlor. Samtidigt så är det roligt med en ny utmaning på Storgatan. Något att se fram emot när jag kommer hem från min resa.
Plus att det är december, favoritmånaden av dem alla, upptrappningen till jul och alla fina människor som kommer ner från sina pluggstäder.

Jag och Lövas ska åka till Asien sjukt underbart! Kunde inte komma lägligare att få komma härifrån och få ladda batterierna och bara landa lite. Vi kommer att ha så roligt=) har fjärilar i magen och ryggsäcken väger helvetes för mkt.

Ska försöka packa om den igen! Tjo!

Ska se om jag kan lägga upp en resdagbok... fast samtidigt undrar jag hur mycket internet Borneo har.. men ja vem vet? En näsapa kanske kan assisstera.
By the way har jag läst att på Borneo där är man kända för att krympa huvuden iaf på 90-talet. Och speciellt åtråvärda var kvinnor och barns huvuden, det enda positiva med detta var ju att dessa två kategorier ansågs mer heliga. Fast samtidigt... offer.. som vanligt. Jaja

Nu är det middag med det lilla Lövet och Sallis!


Hänt mycket.

Gud vad det har hänt mycket på väldigt kort tid!

25-års krisen ligger mer i bakgrunden än i framkant - alltid något positivt med det. Och detta tack vare att helt plötsligt börjar ändå lite problem/hinder på vägen nysta upp sig lite.

Ansökningar till både England och Sverige är färdiga. Ska bara få mig en adress till England så är saken biff. Det vill säga ingen mer ångest över det. Är utom min makt.

Har fått fast anställning och det på Storgatan! Har varit på studiebesök och allt kändes så glatt, roligt och framåt! Fick t o m välja avdelning! Fick tillbaka min Logg, Sport och Divided Red. Vet inget om Red. Men det blir bra det med. Gick därifrån med ett leende på läpparna och kände att det här är något att se fram emot. Speciellt eftersom jag slängs in direkt efter min semester i butiken och den är nyöppnad! Men ska bli otroligt skönt att ha något kul att fokusera på!

Gjorde HP-provet. Jag fick 87 poäng vilket iaf är en höjning med 11 poäng har jag för mig! En höjning i vilket fall som helst sen får vi se vad det blir för normering på det hela. Men glad och riktigt jäkla stolt över mig själv är jag! Var inte ens särskilt trött efter dagen hade bara energi kvar att ge! Hoppas bara på att det äntligen kan vara avgörande för mig!

Och sen till det bästa! Resan!! Kunde inte komma vid ett lägligare tillfälle. När en del annat är kaos ja då lämnar jag landet i bästa tjyv-anda! Malaysia, Borneo och Filippinerna med Lövas.

I'm never alone, not even in my underwear

Om du någonsin känner dig ensam kan du komma hem till mig och bosätta dig i min garderob. Precis som de små äckliga pälsängrarna har gjort. Att frysa kläder i ett dygn och att försöka sanera sin garderob är väldigt tidskrävande och hatet mot dessa äckliga brunrandiga look-a-like silverfiskar är ju ganska påtagligt.
Samtidigt kan det ju alltid vara lite mysigt när man ska ta på sig sina trosor och ser att någon redan har varit där och nafsat lite...  I'm never alone, not even in my underwear.

Dagens samtal på jobb: en man ringer och säger med en släpig röst: "jag undrar om ni säljer den gula storleken på tamponger, du vet ministorleken?"
Jag visste inte riktigt om jag skulle skratta honom i örat eller bara börja diskutera eventuella hålstorlekar. Undvek bådadera och bad honom vänta så att jag kunde kolla.

Var med päronen på Robins, jag som hade hoppats på att få flåsa lite över Martin Stenmark fick ju mig en överraskning när det blev Anders Jansson och Karin Hübinette. Skrattade och skrattade, hade säkerligen inte varit lika kul om Stenmark varit där, humor före allt helt enkelt.

Idag fick jag mig ett infall att jag skulle ha på mig mina nyinköpta stövletter. Mmm... tanken var god och i för sig var jag skitsnygg i dem men jesus, sen när har jag styltat runt på +10cm klackar? När? Det gick väldigt bra kunde t o m gå i dem och tänka sig, jag haltade inte en enda gång. Kanske så jag ska rädda mitt knä? Min kollega skrattade åt att jag fick en söt liten rumpa tack vare mina skor. Ser man! Några skor att gå ut i? Success.
När du inte kan tala för dig själv får rumpan göra jobbet åt dig I guess.


Nya nyheter och överraskningar, på en och samma gång!

Precis som ett Kinderägg vill jag vara både en överraskning och ett choklad (och en leksak... kanske inte?) på en och samma gång! Wunderbaum på den!

Håller på att överraska mig själv redan nu! Tänker större tankar och viker av åt både höger och vänster dvs tänker inte bara åt ett håll. Försöker nysta upp det där stora garntrasslet i huvudet. Evighetsprocess.

När man inte är nöjd då får man göra om! Man får strunta i det som har funnits och börja på något nytt!


http://www.svenskbladet.se/ 

Den nya tidningen alla bör läsa?

Om det här nu är livet så får jag väl hänga med då...

Hur länge till ska man ha kvartslivskris? Inte för att den slutar upp dagen då jag fyller 26 precis (har lite tidspress då med tanke på att det är om 5 månader el ja.. kanske kanske? Jag som ändå brukar vara en tidsoptimist borde ju i så fall klara av det på 3 månader eller redan imorgon).

Härdsmältan fortsätter som en ångvält. Embrase it antar jag. Det går ju inte att supa bort den...!? Kanske kommer något vettigt ur den ialla fall. Har gått ganska hårt in i min roll som levande begravd.

1. Kommer ju aldrig in på min utbildning, som om man hoppar ner för ett stup minst 2 ggr per år då man får ett nekande svar. Och lågkonjukturen som jag går in i och med det är ju sjumilalång.

2. Vet inte om 2010 ligger på topp tio listan av bra år men får plocka bitar. Vad var det jag skrev i januari att detta skulle bli kärlekens och glädjens år? Älskar mig själv när jag är så komplett naiv och underbar. Men det är ju iaf ngn månad kvar av året. (råkade jag vara lite positiv nu?)

3. Målmedveten till döds, vet inte alltid om det är så oerhört hälsosamt. Men om jag inte får iväg min jävla ansökan till England så vet jag inte vad som händer. Hur mycket mer tid ska jag lägga ner på något som jag själv förhalar hela tiden? Målmedvetenheten sviker mig ganska grovt för stunden iaf.

4. Är lite stolt över mig själv, lyssnat mer på mig själv än på länge. Lever bara en gång dvs. våga satsa. Jag har inget att förlora (förutom ngt kilo och my sanity) men det går väl att fixa till slut.

5. Även om tanken egentligen inte går hela vägen fram... jag är BARA 25. Måste försöka förstå det själv. Verkar alltid tänka att jag är 85 och att himlen väntar runt hörnet. Hitta lite livsgnista igen helt enkelt.

6. Allting handlar ju om att bryta mönster. Inte för att jag inbillar mig att en fem veckors resa ska lösa min livssituation men alla förtjänar väl en paus från sig själv då och då? Lövas och jag ska åka till Asien. Nu måste vi bara veta VART vi ska och hitta billiga biljetter. Ekonomin spelar ju ingen roll längre! Tur att jag alltid är en spara och kan åka direkt när jag vill.

7. Den allra viktigaste insikten som i för sig brukar vara återkommande. Mina vänner, utan dem ingenting.

8. Att visa sig lite svag dör man inte av.

Själen utanpå mig själv.

Denna veckan har än så länge varit i särklass den värsta på en väldigt lång tid. Hur många trappsteg ner mot mörkret ska man ta innan det tar slut?

Jag som i vanliga fall brukar vara en expert på att stoppa undan känslor och försöka ta tag i dem vid ett senare tillfälle har gjort en helomvändning. Har lagt själen utanpå mig själv.

Hur länge ska man sväva i någon slags ovisshet? Och beror ovissheten på mig som kanske vägrar ta in och lyssna på vad som egentligen sägs? Hur mycket kan man kräva av en annan människa? Hur mycket går att ge av sig själv utan att trasa sönder? Och framförallt.. hur naiv kan man vara för sitt eget bästa? 


ISTJ

Resultat av personlighetstestet var skrämmande likt på många punkter och stämmer säkert på fler än vad jag själv tror. "Ordning och reda pengar på fredag" kan väl sammanfatta resultatet ganska bra. Är extremt trogen och lojal i relationer. Låter lite som om man utplånar sig själv, alltid skönt att veta så man kan undvika det.


http://www.personalitypage.com/ISTJ.html

Spontan?

Tänk att man kan bli glad som en solstråle när det händer ngt spontant. Sallerina kom upp på en spontanvisit.
Jag i mitt älskade rutnät hoppar ur den, sisådär en gång, max 2 ggr på ett kvartal. Fantastiskt älskvärd i mina
rutiner. 

Fick bekräftat det jag redan visste, genom ett personlighetstest, att jag är i behov av rutin och för mycket människor gör mig stressad och behöver dra mig tillbaka till min kammare och bädda in mig i bomull.
Och när jag/någon händelse gör att jag hamnar utanför mitt lilla trygga centrum blir det lite rundgång i hjärnan.

Skam den som ger sig. Får ta det till mig och kan t o m få hänvisa till psykiska aspekter och fysiska reaktioner när jag inte får min planering igenom. Glädje!


Förutom att mitt jobb gör det helt omöjligt att INTE vara bland mycket människor trivs jag ändå i större sammanhang där jag kan vara lagom anonym. Spanar hellre på andra och ser vad som sker.

Ska försöka mig på att vara en händig kvinna och fixa till en furubyrå från Blocket. 300 pix för en "gedigen byrå" som pappsen säger. Ska bli intressant och se om resultatet blir ens i närheten av vad jag har tänkt mig.



Varför skriker man egentligen när man är rädd? Förutom att man uppmärksammar någon på att man är i fara... borde det inte oftare vara så att man inte gagnas av att göra ljud ifrån sig?





Utmaning

Mm.. legat förkyld och febrig några dagar. De första dagarna med bara feber är i något bomullstecken, riktigt behagligt, inte så mkt tankar mest positiva tongångar. Ju mer jag tillfrisknar desto tråkigare blir verkligheten.
Lite väl svart/vitt.

Utmanade mig själv idag genom att gå en promenad, överlevde den och lyckades dessutom städa och rengöra mina galler till spisfläkten. Kändes lite som om Gordon Ramsey hade velat döda mig där i hygienlära.
Bätter sent än aldrig får man säga.

Nya utmaningar på jobb, ska få acc:en ist för dam. Ska bli intressant med allt pill, men det blir bra det! Nu kommer iaf några av dem mammalediga tillbaka igen ska bli kul! Får man skratta tre ggr så mycket som innan! Det är únderbart att jag inte kan komma på någon dag då jag inte skrattat på jobb el ja.. ngn gång kanske falskt ;) vem vet.

Behöver lite nya utmaningar. El fortsättning på dem jag redan startat... bla bla blaaaa
Imorrn är det jobb.

En klagosång

Varför satsar jag på fel hästar?

j a g v i l l h a m e r.


Gör ngt då..

Göra lista:

1. Komma in på min utbildning, suck, stön, pust och stånk. Snart är iaf den nya ansökningsperioden igång!
2. Få iväg min ansökan till England - är väl en liten bit på vägen, eller väntar på en massa papper ska bli färdiga. Måste kolla fler universitet.
3. Resa!? Hoppas på det nu eftersom jag inte kom in. 
4. Vad ska jag göra under tiden? Jobba jobba jobba, jobba lite till?
5. Ge upp det andra könet. Det blir ju aldrig som man tänkt sig ändå- aldrig.
6. Försöka hitta en ny byrå med dem måtten jag vill ha (tydligen väldigt svårt)
7. Tänka mer dag för dag?
8. El planera ihjäl mig, mycket enklare och roligare.

Får se hur länge listan håller.

komplicerat

imponerad, något så sjukligt imponerad av hur MÄN ja läs MÄN kan göra saker så otroligt komplicerade? Är det bara jag som träffar idioterna/ dem komplicerade?
HUR kan man göra något så komplicerat?? HUR? Och dessutom bli sårad - av sig själv - detta låter i för sig misstänkt likt vad jag brukar göra mot mig själv - hoppas på något och sen blir det inte så. Men HERREGUD 6 år sen - SEX år sedan!

jag är förstummad (uppenbarligen inte tillräckligt för att skriva på fyllan här) och förbluffad. Vad är det jag missar?

Om

Min profilbild

RSS 2.0