Utflykt och promenadbekymmer
Idag var det äntligen dags för en utflykt! Åkte iväg med Malin, Elin och Challe till Ystad och Kåseberga.
Vädret var helt okej, sällskapet mycket bättre.
Ale stenar el Ales stenar skyltnissarna har inte kunnat bestämma sig i Kåseberga verkar det som, var oväntat crowded, men tack och lov finns det ju stora vidder så man slapp sitta i knäet och äta picknicken.
Loppis var även på schemat vilket lyste med sin frånvaro - vi hittade dock till Gröna ladan, vilken var ganska dyr för att sälja brukade varor, Challe gruffade sig runt genom bråtet...
Till slut fyndade Elin värmeljushållare och Challe en tekanna i form av ett päron/äpple i grönt och rött! Jag och Malin sparade våra slantar istället för att bidra till loppisherrens vidare alkoholistvanor! Hade kunnat vara rattfylla bara av att han andades på en.
Tanke: Varför är det jobbigt att gå jämsides med en okänd människa? Skulle gå hem från Coop på hörnet, en kille gick med musik i öronen i mitten av vägen, jag hade på mig sandaler inte dem nästa att gå snabbt i, ville göra en liten omkörning och komma förbi vilket halvt lyckades. Dock hamnde vi jämsides med varandra, jag ökade på steget och han verkade sakta in sitt. Kom på mig själv med att jag har saktat ner själv flera gånger jag hamnat jämsides med en okänd människa för länge... Någon annan som upplevt detta? El kanske bara jag som är fånig?
Vädret var helt okej, sällskapet mycket bättre.
Ale stenar el Ales stenar skyltnissarna har inte kunnat bestämma sig i Kåseberga verkar det som, var oväntat crowded, men tack och lov finns det ju stora vidder så man slapp sitta i knäet och äta picknicken.
Loppis var även på schemat vilket lyste med sin frånvaro - vi hittade dock till Gröna ladan, vilken var ganska dyr för att sälja brukade varor, Challe gruffade sig runt genom bråtet...
Till slut fyndade Elin värmeljushållare och Challe en tekanna i form av ett päron/äpple i grönt och rött! Jag och Malin sparade våra slantar istället för att bidra till loppisherrens vidare alkoholistvanor! Hade kunnat vara rattfylla bara av att han andades på en.
Tanke: Varför är det jobbigt att gå jämsides med en okänd människa? Skulle gå hem från Coop på hörnet, en kille gick med musik i öronen i mitten av vägen, jag hade på mig sandaler inte dem nästa att gå snabbt i, ville göra en liten omkörning och komma förbi vilket halvt lyckades. Dock hamnde vi jämsides med varandra, jag ökade på steget och han verkade sakta in sitt. Kom på mig själv med att jag har saktat ner själv flera gånger jag hamnat jämsides med en okänd människa för länge... Någon annan som upplevt detta? El kanske bara jag som är fånig?
Kommentarer
Postat av: Per
Håller helt med om din roliga tanke, det är faktiskt lite obehagligt när man håller jämna steg med en okänd. Väldigt märkligt men det är väl för att det känns som man plötsligt är ute och går med den personen. Vilket kanske inte var syftet.
Trackback
