Christin

för djävulens!

Kan min hjärna låta mig vara ifred? Sluta tänk på vad du än tänker! Bitte!
Allt tänker jag på verkar det som. Precis allt och ingenting.

Tvåsamheten som är lika bortblåst som mitt hopp om livet. Jag dör inte av att vara ensam, men jag vill ha närhet! Typ ge mig en kram, jag kommer vara tacksam! Ska det vara så svårt?
Utbildning, please, låt mig bara få lov att komma in och iaf få testa om det är ngt för mig! Det är det enda jag begär!
Jobb - står och stampar på samma plats som innan, frustrerande och icke givande. Vem kan göra ngt åt det? Jag. Varför gör jag inget åt det då? Feg.
Livet i allmänhet, kan det inte bli lite ljusare ute, bara lite? Någon slags ljusglimt?

Ljusglimten för stunden - Sydafrika i mars. DÄR har vi en ljusglimt om något! Lämna polarSverige för fria djur och avkoppling.

Ljusglimtar finns det alltid. Men jag vill bara starta på något nytt och känna att jag är på väg någonstans. Inte bara något tillfälligt utan satsa på något. Det är vad jag vill!

Och allt detta snurrar och ältas på miljarder vis.
Sov på det om du kan!