Utflykt och promenadbekymmer
Vädret var helt okej, sällskapet mycket bättre.
Ale stenar el Ales stenar skyltnissarna har inte kunnat bestämma sig i Kåseberga verkar det som, var oväntat crowded, men tack och lov finns det ju stora vidder så man slapp sitta i knäet och äta picknicken.
Loppis var även på schemat vilket lyste med sin frånvaro - vi hittade dock till Gröna ladan, vilken var ganska dyr för att sälja brukade varor, Challe gruffade sig runt genom bråtet...
Till slut fyndade Elin värmeljushållare och Challe en tekanna i form av ett päron/äpple i grönt och rött! Jag och Malin sparade våra slantar istället för att bidra till loppisherrens vidare alkoholistvanor! Hade kunnat vara rattfylla bara av att han andades på en.
Tanke: Varför är det jobbigt att gå jämsides med en okänd människa? Skulle gå hem från Coop på hörnet, en kille gick med musik i öronen i mitten av vägen, jag hade på mig sandaler inte dem nästa att gå snabbt i, ville göra en liten omkörning och komma förbi vilket halvt lyckades. Dock hamnde vi jämsides med varandra, jag ökade på steget och han verkade sakta in sitt. Kom på mig själv med att jag har saktat ner själv flera gånger jag hamnat jämsides med en okänd människa för länge... Någon annan som upplevt detta? El kanske bara jag som är fånig?
Den brutna tån...
Råkade trilla lite snyggt i Malins hall. Skulle inte alls skylla på att det låg något där i mörkret på golvet, det verkade liksom som om golvet kanske lutade lite eller så. Minns ju inte så noga heller.
Gjorde inte särskilt ont då förrän jag bestämt skulle klämma ner mina fötter i högklackat. Men skam den som ger sig och vill man vara fin får man lida pin. Ett jäkla uttryck det egentligen.
Festen hemma hos Malin var jättetrevlig! Och jag hade skitroligt, jobbigt för mig så bjöd Malin på dricka HELA tiden och jag säger inte nej heller, det är ju fest! Bara det att jag skulle upp och jobba vid 11 dagen efter.
Var jättekul att få träffa Theresa och Brett igen och öva sluddrig engelska.
VI fortsatte till Etage vilket jag inte varit på några år. Det såg likadant ut då som nu. Dansade och hör och häpna följde Sabine med ut vilket händer 1 gång i halvåret ;). Och resten av kvällen var vad den var. Men det gör ont att tycka om.
Sabine sov över så jag hade sällskap på morgonen vilket var najs, det var ett tag sedan!
Och den brutna tån, vilket det kändes som på morgonen då det värkte något djävulskt blev bara bättre och bättre under dagen då jag tvingades använda den. Men bra det!
Reserv.
Eller inte. Nej fy, är väl ändå besviken, men har ändå hopp någonstans.. Kanske dumt.
Reserv 33 i Lund och nr 28 i Linköping.
Får ta tag i detta ytterligare en gång, vilket innebär att Högskoleprovet är ett alternativ som jag verkligen borde kunna fixa bättre. Men det är så dödstråkigt och diagram och matte är INTE någon favorit över huvud taget. Men skam den som ger sig har Nils som förebild där.
Grått väder ute, lite som inne hos mig.
Dags för jobb.
AC
AC:n på jobbet hade lagt av och det hade varit strömavbrott. En kund på två timmar. Tyvärr kom inte AC:n igång förrän kvällen. Så det var som att vandra in i ett stort utrymme utan luft. Vi sprang och drack vatten som törstande kameler.
Fick göra om A-ytan blev glad som ett litet barn på julafton när jag får medverka och GÖRA något istället för att bara städa och vika.
Har haft ont i örat en hel dag... stackars mig.
Massa trevliga människor som helt plötsligt finns i ens liv igen. Roligt och intressant att det sker just nu!
Det var en morgon...
Gått hem i den gråa morgonen kanske man anar att dagens väderlek inte är vad den borde vara... alltså sol, utan mulet och jävligt. Såklart, bara för att jag är ledig för en gångs skull.
Men en riktigt skön känsla att vandra hem med kykebaben i handen på natten bara med en extra kofta... det e sommar det! Och som jag njuter, hur bitter jag än låter, så njuter jag när det är SOL, känner mig som ett monster, så fort jag kan är det solen och värmen som gäller.
På vägen hem "råkade" jag se en tidningshög och såklart tog jag oerhört god tid på mig att försöka lirka loss en tidning. Såklart kom tidningsbäraren då, jag erbjöd/frågade om jag fick köpa en tidning av honom, typ, avledanden manöver... yeah right... Han sa: du kan få en av mig.... Kände mig hyfsat dum, men jag är inte den som är den så att säga!
Jag har lånat L.F:s tröja för andra gången på ett kort tag, med förhoppning om att jag inte på något sätt grisat ner den kan jag nog lägga tillbaka den i byrålådan oskadd!!!!!
Och på vägen hem mötte jag även Fredrik!? som känner Martin lilla och kände igen mig... tyvärr var minnet inte på plats just då... Men det var välan trevligt iaf!!!
Något jag ska och borde bli bättre på är att köra Solo. Men skam den som ger sig och inte försöker!
Gonatt gonatt!!
