Christin

Är oerhört stolt över mig själv! Idag gick jag på ett spinnpass, detta har jag undvikit i en sisdär 5 år el mer. Dvs. mitt första möte med spinncykeln var inte en hit! Kommer ihåg små fragment av timmen som spenderades på den.. dvs.. det var tungt tufft och jävligt! Svetten rann vattenflaskan drack jag upp de första 10 minuterna och resten av passet trampade jag bakåt i ren överlevnad!

Idag däremot gick det mycket bättre! En hurtig grabb nickade och log - börjar bra med en okänd människas välvilja! Svettades som en gnu och kämpade mig över backar och krön och jag överlevde! Tog inte i för kung och fosterland, men ändå liite.
Efteråt kände jag mig jäkligt stolt och den hurtiga grabben jag mig ett colgate smile och undrade om det gick bra för mig! Firade av ett svettigt leende tillbaka!
Sen skulle jag sätta mig på min egen cykel och cykla mina fem minuter hem - jävlar i havet!
Mina lårmuskler kändes mer som tjocka klumpar och absolut inte tillhörandes min kropp. Kändes som om jag cyklade med 2 avdomnade benstumpar. Helt galet. Får se hur det är imorgon med tanke på hur det känns redan nu!

Men skit i det! För nu är det tusan i  mig SOL!