I'm never alone, not even in my underwear
Om du någonsin känner dig ensam kan du komma hem till mig och bosätta dig i min garderob. Precis som de små äckliga pälsängrarna har gjort. Att frysa kläder i ett dygn och att försöka sanera sin garderob är väldigt tidskrävande och hatet mot dessa äckliga brunrandiga look-a-like silverfiskar är ju ganska påtagligt.
Samtidigt kan det ju alltid vara lite mysigt när man ska ta på sig sina trosor och ser att någon redan har varit där och nafsat lite... I'm never alone, not even in my underwear.
Dagens samtal på jobb: en man ringer och säger med en släpig röst: "jag undrar om ni säljer den gula storleken på tamponger, du vet ministorleken?"
Jag visste inte riktigt om jag skulle skratta honom i örat eller bara börja diskutera eventuella hålstorlekar. Undvek bådadera och bad honom vänta så att jag kunde kolla.
Var med päronen på Robins, jag som hade hoppats på att få flåsa lite över Martin Stenmark fick ju mig en överraskning när det blev Anders Jansson och Karin Hübinette. Skrattade och skrattade, hade säkerligen inte varit lika kul om Stenmark varit där, humor före allt helt enkelt.
Idag fick jag mig ett infall att jag skulle ha på mig mina nyinköpta stövletter. Mmm... tanken var god och i för sig var jag skitsnygg i dem men jesus, sen när har jag styltat runt på +10cm klackar? När? Det gick väldigt bra kunde t o m gå i dem och tänka sig, jag haltade inte en enda gång. Kanske så jag ska rädda mitt knä? Min kollega skrattade åt att jag fick en söt liten rumpa tack vare mina skor. Ser man! Några skor att gå ut i? Success.
När du inte kan tala för dig själv får rumpan göra jobbet åt dig I guess.
Samtidigt kan det ju alltid vara lite mysigt när man ska ta på sig sina trosor och ser att någon redan har varit där och nafsat lite... I'm never alone, not even in my underwear.
Dagens samtal på jobb: en man ringer och säger med en släpig röst: "jag undrar om ni säljer den gula storleken på tamponger, du vet ministorleken?"
Jag visste inte riktigt om jag skulle skratta honom i örat eller bara börja diskutera eventuella hålstorlekar. Undvek bådadera och bad honom vänta så att jag kunde kolla.
Var med päronen på Robins, jag som hade hoppats på att få flåsa lite över Martin Stenmark fick ju mig en överraskning när det blev Anders Jansson och Karin Hübinette. Skrattade och skrattade, hade säkerligen inte varit lika kul om Stenmark varit där, humor före allt helt enkelt.
Idag fick jag mig ett infall att jag skulle ha på mig mina nyinköpta stövletter. Mmm... tanken var god och i för sig var jag skitsnygg i dem men jesus, sen när har jag styltat runt på +10cm klackar? När? Det gick väldigt bra kunde t o m gå i dem och tänka sig, jag haltade inte en enda gång. Kanske så jag ska rädda mitt knä? Min kollega skrattade åt att jag fick en söt liten rumpa tack vare mina skor. Ser man! Några skor att gå ut i? Success.
När du inte kan tala för dig själv får rumpan göra jobbet åt dig I guess.
Kommentarer
Trackback
