Om det här nu är livet så får jag väl hänga med då...
Hur länge till ska man ha kvartslivskris? Inte för att den slutar upp dagen då jag fyller 26 precis (har lite tidspress då med tanke på att det är om 5 månader el ja.. kanske kanske? Jag som ändå brukar vara en tidsoptimist borde ju i så fall klara av det på 3 månader eller redan imorgon).
Härdsmältan fortsätter som en ångvält. Embrase it antar jag. Det går ju inte att supa bort den...!? Kanske kommer något vettigt ur den ialla fall. Har gått ganska hårt in i min roll som levande begravd.
1. Kommer ju aldrig in på min utbildning, som om man hoppar ner för ett stup minst 2 ggr per år då man får ett nekande svar. Och lågkonjukturen som jag går in i och med det är ju sjumilalång.
2. Vet inte om 2010 ligger på topp tio listan av bra år men får plocka bitar. Vad var det jag skrev i januari att detta skulle bli kärlekens och glädjens år? Älskar mig själv när jag är så komplett naiv och underbar. Men det är ju iaf ngn månad kvar av året. (råkade jag vara lite positiv nu?)
3. Målmedveten till döds, vet inte alltid om det är så oerhört hälsosamt. Men om jag inte får iväg min jävla ansökan till England så vet jag inte vad som händer. Hur mycket mer tid ska jag lägga ner på något som jag själv förhalar hela tiden? Målmedvetenheten sviker mig ganska grovt för stunden iaf.
4. Är lite stolt över mig själv, lyssnat mer på mig själv än på länge. Lever bara en gång dvs. våga satsa. Jag har inget att förlora (förutom ngt kilo och my sanity) men det går väl att fixa till slut.
5. Även om tanken egentligen inte går hela vägen fram... jag är BARA 25. Måste försöka förstå det själv. Verkar alltid tänka att jag är 85 och att himlen väntar runt hörnet. Hitta lite livsgnista igen helt enkelt.
6. Allting handlar ju om att bryta mönster. Inte för att jag inbillar mig att en fem veckors resa ska lösa min livssituation men alla förtjänar väl en paus från sig själv då och då? Lövas och jag ska åka till Asien. Nu måste vi bara veta VART vi ska och hitta billiga biljetter. Ekonomin spelar ju ingen roll längre! Tur att jag alltid är en spara och kan åka direkt när jag vill.
7. Den allra viktigaste insikten som i för sig brukar vara återkommande. Mina vänner, utan dem ingenting.
8. Att visa sig lite svag dör man inte av.
Härdsmältan fortsätter som en ångvält. Embrase it antar jag. Det går ju inte att supa bort den...!? Kanske kommer något vettigt ur den ialla fall. Har gått ganska hårt in i min roll som levande begravd.
1. Kommer ju aldrig in på min utbildning, som om man hoppar ner för ett stup minst 2 ggr per år då man får ett nekande svar. Och lågkonjukturen som jag går in i och med det är ju sjumilalång.
2. Vet inte om 2010 ligger på topp tio listan av bra år men får plocka bitar. Vad var det jag skrev i januari att detta skulle bli kärlekens och glädjens år? Älskar mig själv när jag är så komplett naiv och underbar. Men det är ju iaf ngn månad kvar av året. (råkade jag vara lite positiv nu?)
3. Målmedveten till döds, vet inte alltid om det är så oerhört hälsosamt. Men om jag inte får iväg min jävla ansökan till England så vet jag inte vad som händer. Hur mycket mer tid ska jag lägga ner på något som jag själv förhalar hela tiden? Målmedvetenheten sviker mig ganska grovt för stunden iaf.
4. Är lite stolt över mig själv, lyssnat mer på mig själv än på länge. Lever bara en gång dvs. våga satsa. Jag har inget att förlora (förutom ngt kilo och my sanity) men det går väl att fixa till slut.
5. Även om tanken egentligen inte går hela vägen fram... jag är BARA 25. Måste försöka förstå det själv. Verkar alltid tänka att jag är 85 och att himlen väntar runt hörnet. Hitta lite livsgnista igen helt enkelt.
6. Allting handlar ju om att bryta mönster. Inte för att jag inbillar mig att en fem veckors resa ska lösa min livssituation men alla förtjänar väl en paus från sig själv då och då? Lövas och jag ska åka till Asien. Nu måste vi bara veta VART vi ska och hitta billiga biljetter. Ekonomin spelar ju ingen roll längre! Tur att jag alltid är en spara och kan åka direkt när jag vill.
7. Den allra viktigaste insikten som i för sig brukar vara återkommande. Mina vänner, utan dem ingenting.
8. Att visa sig lite svag dör man inte av.
Kommentarer
Postat av: Anna
Go Kissi!!!
Postat av: ☆ m a l i n .
"What Anna said." ;)
Trackback
