Spontan?

Tänk att man kan bli glad som en solstråle när det händer ngt spontant. Sallerina kom upp på en spontanvisit.
Jag i mitt älskade rutnät hoppar ur den, sisådär en gång, max 2 ggr på ett kvartal. Fantastiskt älskvärd i mina
rutiner. 

Fick bekräftat det jag redan visste, genom ett personlighetstest, att jag är i behov av rutin och för mycket människor gör mig stressad och behöver dra mig tillbaka till min kammare och bädda in mig i bomull.
Och när jag/någon händelse gör att jag hamnar utanför mitt lilla trygga centrum blir det lite rundgång i hjärnan.

Skam den som ger sig. Får ta det till mig och kan t o m få hänvisa till psykiska aspekter och fysiska reaktioner när jag inte får min planering igenom. Glädje!


Förutom att mitt jobb gör det helt omöjligt att INTE vara bland mycket människor trivs jag ändå i större sammanhang där jag kan vara lagom anonym. Spanar hellre på andra och ser vad som sker.

Ska försöka mig på att vara en händig kvinna och fixa till en furubyrå från Blocket. 300 pix för en "gedigen byrå" som pappsen säger. Ska bli intressant och se om resultatet blir ens i närheten av vad jag har tänkt mig.



Varför skriker man egentligen när man är rädd? Förutom att man uppmärksammar någon på att man är i fara... borde det inte oftare vara så att man inte gagnas av att göra ljud ifrån sig?





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0